Traditionell flätning (Foto: Anne Erkkilä)
I Portugal har man hittat över 17 000 år gamla hällristningar av hästar. Där red de hästar redan för 5 000 år sedan. När araberna kom till den Iberiska halvön (Spanien och Portugal) på 400-talet var de redan väldigt utvecklade i sin ridkonst och hästhållning.
Under den närmare 800 år långa ockupationen av Spanien hade det arabiska fullblodet stort inflytande på de iberiska hästarna. Araberna tyckte att de iberiska hästarna var de bästa de kunde hitta och spred det vidare i hela Europa. Många civilisationer ville då ha de iberiska hingstarna till sina ston. De iberiska hästarna blev också populära som konungahästar.
Under barockepoken var de iberiska hästarna och deras dressyr väldigt berömda. Fram till 1700-talet var den spanska andalusiern (PRE) och den portugisiska lusitanon samma ras. Men då en fransk kung gifte sig med en spansk prinsessa och förbjöd tjurfäktningen i Spanien så började aveln gå åt olika håll. PRE hästarna avlades mer för uppvisning och rasen utvecklades därmed annorlunda. Men lusitanon fortsatte avlas för tjurfäkning och strid, och fick andra egenskaper än PRE. Lusitanon har idag behållit sina fysiska och mentala egenskaper som alltid funnits.
Numera är lusitanon väldigt populär som dressyrhäst med sin lätthet för skolorna och samling. Den är mycket modig och har haft stora framgångar i hoppning och även som körhäst. Det individuellt vinnande ekipage i fyrspann VM Ascheen 2006, var det belgiska ekipaget med sina lusitanos.
Foto: Anne Erkkilä
